My kind of christmas

Det är ju bisarrt nog första advents-vecka och jag kan ärligt säga att jag inte förstår hur vi redan kommit hit. 2020 kommer ju gå till historien som det konstigaste året i modern historia. Det har varit jobbigt, långt, tråkigt men samtidigt gått så otroligt fort. Ska jag vara ärlig vet jag inte hur jag känner för julen i år. Jag kan ärligt säga att jag finner mig själv längta till ljusaret tider och vår och sommar vilket är högst ovanligt för mig så här års. Jag tror väl att det är för att det känns som att det finns lite hopp om bättre tider (coronamässigt) inför nästa år med vaccin och så. Det är även för att så mycket av det mest underbar med julen inte blir av i år.

 

Alla våra sociala traditioner som julmarknader, 12 pubs of christmas och att ha farmor över på julafton blir inte av och det är då svårt att längta lika intensivt som tidigare år... Även om själva julafton ska bli mysigt. Jag har turen att ha närmsta familjen väldigt nära och vid god hälsa och vi träffas fortfarande som vanligt så jag får nog en mer normal jul än många och får försöka njuta av det lilla mitt i allt kaos.

 

Hur som helst tog jag fram adventsstjärnor och utebelysning i förra veckan och planerar att dra fram resten av pyntet inom de närmsta dagarna.